Gott och Blandat

Inga Kommentarer »

Det här får bli ett inlägg om lite allt möjligt.

Tävlingen i lördags gick åt skogen, tyvärr ännu mer än jag räknat med. Google reste sig på platsliggningen och kom fram till mig. Reste sig direkt, gick 2/3 av sträckan, stannade till och tvekade en stund men la sig inte igen, kom sedan hela vägen och satte sig framför mig, nära-nära och såg mig i ögonen. Vi har helt klart fått en stort och svårt och jobbigt problem. :( Bra känsla och attityd på uppvärmningen, bra fokus på mig även när jag ”störde” honom genom att vara lite ”mitt i smeten” av folk och hundar och be om fokus.

Inne på planen tror jag dock inte att vi var på samma planet en enda sekund… En linförighet som mest såg ut som en förvirrad skogspromenad. Vid läggande under gång valde jag att ignorera TL-s kommendering och fortsätta framåt och se till att verkligen få kontakt med honom och sedan på eget bevåg göra ett läggande med tydligt kropps-DK och utan lämnande, sedan bröt vi där och gick av planen.
Trevlig dag i övrigt dock! Supergott fika, prat med min nya hundbekant Jenny och fint väder. :)

På söndagen tog vi (jag Google och hussen) en låång skogspromenad och letade svamp, men det är tragiskt dåligt med svamp iår :( Hittade drygt en liter trattisar på drygt 2 timmars letning. Supermysigt hade vi det ändå och fikat smakade alldeles extra gott när vi kom hem. Vi var också väldigt duktiga och tog hand om ca 20 liter äpplen från vårt träd. Dom fick bli mos och kompott och en paj till fikat, å så klyftade vi och frös in färdiga ”pajportioner”. Tidigare i år har jag gjort äppelmarmelad och saft. Så nu har vi säkrat lite mumsiga vintervitaminer.

Igår så var vi ute å viltspårade. Spåret blev 380 meter långt och fick ligga i ca 5 timmar. Google slarvade vid påsläpp och tog inte spårstarten. Fick gå tillbaka och börja om och då skärpte han sig och började jobba istället för att bara ”springa i skogen”. Löste sedan uppgiften jättefint! Första 3 vinklarna tog han klockrent, vid den fjärde tappade han bort sig och började ringa, först ett fint ringningsarbete men sedan blev han lite springig och stressad, valde att kalla in honom och sätta honom på spåret igen typ 3 meter innan där han hade tappat det, då gick det bra och han löste vinkeln med ett litet och mycket balanserar ringningsarbete. Efter ca 340 meter så hade jag stannat till och plockat lite svamp (kom nämligen mitt i ett trattisbestånd när jag la ut spåret och ett sånt dåligt svampår som i år så kan man inte ignorera svamp!). Svampplockning i spåret var en oväntat svår svårighet och G tappade helt bort spåret, men jäklar vad fint han jobbade med att återfinna det, lagom tempo maximalt fokus och grundlig genomsökning av terrängen med slag på 10-20 meter ut från borttappningspunkten. Perfekt att vi var så nära slutet så att belöningen kom snart på efter att han löst den svårigheten på ett så moget och stabilt sätt. Belöningen var kattmat och såklart klöven som han i vanlig ordning bar hela vägen hem.

Där vi brukar gå in i skogen hade de parkerat maskinerna som fixar våran väg. En stor grävmaskin/traktor. Och en liiiiten vägvält, kanske världens minsta vägvält, bara något större än en åkgräsklippare. Jag blev tvungen att arrangera en liten bild med Google klöven och vägvälten. Resultatet ser ni här nedan, fint va?! :)

Helgen blir för en gångs skull ganska o-hundig. Kill the Noise på Debaser med gänget imorgon och partykväll med bästaste tjejjerna på lördag! Jag har haft 2 par pumps inne på omklacking så att alla 14 par ska stå till förfogande och dessutom har jag köpt 5 nya toppar. Det märkliga är att trots att både topparna å jeansen suttit jättebra i provhytten så känns det helfel när man tittar på storleken! Jeans i storlek 28/34 och toppar i stl S?!! Kom igen?! Det är ju flera år sedan jag haft sånna storlekar?! Jag har inte direkt blivit smalare heller, så frågan är om befolkningens tjockhetsindex har ändrats och de har ändrat på storlekarna?? Känns dock inte så sannolikt… Min skräck just nu är att det ska ha blivit något märkligt misstag och att jag inte får på mig mina nya kläder! :P

Nu dax att fara till jobbet :)

Publicerat oktober 17th 2013 under Allmänt, Viltspår, apportering och jakt

Hoppsan-sa!

Inga Kommentarer »

Ikväll är det bara jag och Google hemma. Hussen spelar biljard å dricker öl med kompis. Jag passar på att lyxmysa med chevréost, kex, vindruvor, päron-calvados marmelad och naturgodis. Google fick en nack-kota att mumsa på. Sambolivet är det bästa som finns och jag skulle nog bli galen om jag bodde för mig själv nån längre stund men enstaka kvällar såhär är det ganska mysigt att få rå sig själv. Det är kallt å mörkt å regnigt ute, extra myskänsla tycker jag.

Imorgon hoppas jag dock på fint väder för då är det dax för tävling igen. Har dock inga förhoppningar om fina poäng eller något sådant.

I onsdags kväll var vi nämligen iväg och tränade lydnad nere på Nynäs BK. Linda med vänner skulle köra rally men vi kunde ju ända ha dom som störning å få lite hjälp å tips kanske å dessutom skulle det vara allmän träning med platsliggning kl 7, vilket ju vore jättebra om vi kunde va med på det. Platsliggningen blev inte av, snopet men sånt händer.

Google är sig inte riktigt lik. Han är väldigt väldigt het och laddad, däremot har han svårt att hålla fokus och tenderar att göra först och lyssna sen eller helt enkelt strunta i lyssnandet helt :P Jag får helt enkelt försöka lära mig att föra honom med denna nya uppskruvade energi, jag tror han kommer bli jättehäftig och att uthålligheten kommer bli jättebra när vi fått ordning på det. Matten ska lära sig ”köra ferarri” :D

Igår försökte jag träna ”tävlingslikt” dvs fullständiga moment i tävlingsordning med transporter och ingång och allt, men dock med belöningar genom programmet. Då insåg jag att ojdå! Han kan ju inte alls lydnadsklass ett! Visst han kan alla momenten och alla svårigheter man kan lägga in i momenten, och han kan en massa ”svårare” moment.  Men jag brukar alltid träna var sak för sig och ha en liten uppvärmningsrutin. Inför FF tex så kör vi kontaktövningar, inför läggande/ställande/sättande kör vi signalkontroll på orden, etc. När momenten ska följa på varandra och det inte blir några paus-börja om stunder så vet han faktiskt inte vad som väntar. Mest märks det efter LF när man tar loss kopplet och ska gå iväg för läggande under gång. Han är absolut inte alls beredd på att det ska komma ett kommando där… Likadant så är han inte van vid små belönings och momentpauser på plan. Det vanliga har varit att antingen så blir det snabb godbit å fortsatt arbete eller så blir det rusa till ryggsäcken och köra jackpotbelöning. Igår provade han flera ggr mellan momenten att dra till ryggsäcken. Han blev dock förvånad när jag inte följde med och jag tror inte att det kommer bli något problem när han får mer koll på hur det ska gå till.

Vi håller just nu på och lär om att bra betyder inte att man får sluta jobba utan att man e duktig och ska fortsätta.  Istället är varsågod slutord, eller ”kom!” eller ”nu springer vi!” med samma innebörd (de 2 senare dock alltid ackompanjerade av att jag börjar rusa mot ryggsäcken.) Sen kör vi med blandat ”ordbajseri”  i stilen ”Fiiiiin å stiiiiiiilig kille! Bästaste gullegrisen! Mattes lillprins! Vad den kan! Den e ju alldeles fantastisk! Världens bästaste stiiiligaste minigriiiis!!! och handklapp, småskutt och rumpkli (Googles rumpa alltså) till det. (Är det bara jag eller är alla hundägare såhär knäppa?! :P )

Men det kännas jättebra att jag kommit på en brist, för då kan jag ju åtgärda den! Det känns som att vi tränar på rätt sätt men med fel upplägg. Nu ska vi ändra och träna på det vi ska tävla i! :D  Imorgon är bara ett genrep och en kul aktivering och ett bra tillfälle för mig att jobba med mina affirmationer och attityden på planen. Så satsar vi på hallowenhelgen på Tyresö BK :) .

 

Mitt fredagsmys

Googles fredagsmys

Publicerat oktober 11th 2013 under Allmänt, Lydnad, trix och klicker

Tävlingshelg på hemmaplan

1 Kommentar »

I fredags så hämtade vi upp hussen direkt efter jobbet och styrde kosan hem till Katrineholm. Först och främst för att Google och jag skulle tävla! Lördag på hemmaklubben Katrineholms BK och söndag på grannklubben Flens BK. Som bonus så skulle jag även hinna träffa min underbara familj och ffa min lillasyster som jag inte träffat på ett halvår! Plus shoppa jeans, lösa melodikryss och äta lunch hos mormor.

Lördagen var det samling 12.30 för våran klass, vi var där ca tjugo i tolv. Rastade av ordentligt och hann ”värma upp” ca 10 minuter innan samlingen. Vi hade startnummer 5 (förlottat) och var i andra platsliggningsgruppen. Domare var Leif Olsen och han var supertrevlig, fast ganska ”sträng” i sin bedömmning. Jag tävlar gärna för honom igen.

Nerverna försökte övermanna mig och jag fick hjärtklappning lite då och då, men jag jobbade stenhårt med mina affirmationer och att ta långsamma andetag och känna nervositeten rinna av kroppen och ner i marken. Funkade!

Hade ingången på plan vara 2 meter kortare hade den funkat kanon men nu så han jag precis tappa honom innan vi var framme. Nåja tidigare har han inte vart med nån meter av ingången så det tar sig! På det stora hela en kass linförighet med en hund som tappade fokus precis tillräckligt ofta och tillräckligt länge för att missa alla svängar och halter. Vi håller dock ihop attityden, jag är glad, lugn och jobbar med honom hela vägen! DUKTIG MATTE! Sista lilla biten med språngmarsch, avsaktande till vanlig marsch och helt om halt var jättefin! Den tar vi med oss!

Sedan ställa upp för läggande, G tappar fokus när TL går igenom momentet och jag tänker dumma tankar! Jag skulle ju tänka: Yes, läggande det kan vi! och visualisera en bild på Googles härliga kasta sig i backen-lägganden. Meeeen jag tänker: åhhh hoppas han lägger sig!, tänk om han inte är med, då kommer han inte lägga sig, tänk om han inte lägger sig!!

Hur många tror att han la sig?! Bra där är att jag peppade, DK:ade och berömde för fullt för att han skulle vara med i framförandet för han var inte med när vi började gå iväg. Fick upp honom fint men han tar ändå inte kommandot…

Springer förbi mig i inkallningen men ett DK-FOT så kommer han in som han ska. (detta vet jag inte vad det beror på, händer inte på träning… Överslagshandling? Olydnad (bus?) eller något annat?)

Ställande: Google är stensäker på ställande om han bara är med och alert, meeen vad tänker jag: Åh han missade läggandet, nu kommer han säkert missa ställande också…
Tycker han är med och alert men blir på nått sätt förvirrad av stå kommandot. Bra av mig där är att jag struntar i tävlingssituationen, stannar, tar tillbaks honom och gör ett nytt försök precis som på träning.

Apportering och hopp är bra. Han visar en sekunds tvekan och nosar på apportbocken innan han tar den varpå jag spontant ger honom ett Braa! när han griper och får avdrag för det…

Jag går av planen med en lyhörd och följsam hund och är glad! Jag är skitglad för att vi har tävlat och för att jag älskar att tävla! Det gick uselt poängmässigt och ganska uselt prestationsmässigt men, min prestation var jättebra!!! Jag var glad, jag andades, jag jobbade hela programmet och jag vara fokuserad på att hjälpa min hund! (Sen nervösade jag till mig massa gånger, och tänkte dåliga tankar 2 gånger men det tänker jag förlåta mig själv för!)

FILM från lördagen:

 

Idag var det samling 9 och lottning på plats. Jag drog startnummer 6. Andra platsgruppen igen. Innan vi gick in så kändes G väääldigt het, ifs så var han ganska rolig att köra när han var sådär överladdad men han hade noll stadga och jag borde ha sett och märkt nått. Google reser sig på platsen! Något som aldrig har hänt, något som jag aldrig ens kunde föreställ mig skulle hända! Jag var på min höjd orolig för ett litet pip och mycket gloende åt alla håll. Men upp å stå, står still ett tag (kändes som han väntade på att jag ska säga åt honom att lägga sig igen) och sedan smygande mot mig med tveksamma steg för att återigen stanna efter 2/3 av sträckan och lägga sig där sedan ligger han kvar där tiden ut men det hjälper ju föga. Bara 2 av 5 hundar låg kvar, strongt jobbat av dom!

Programmet är pannkaka, vi glömmer det. Det enda jag vill komma ihåg är den superfina apporteringen och mitt braiga sätt att hjälpa honom i ställandet med ett kraftigt kroppsdk för att han skulle få lyckas med ett moment. I efterhand så kanske han inte ska va sådär övertaggad och het i uppvärmingen det kanske inte är glädje utan stress. Han kanske behöver mer tid att varva ner och en matte som belönar fokus och stadga mer än fart? Eller så var jag sur för att platsen gick åt skogen och så var det det som trollade till det hela? Vem vet?

FILM från söndagen:

 

Och nu när jag tittar på filmen så ser jag att han faktiskt var duktig i linförigheten vissa bitar men att jag inte uppmärksammade det för att jag var så sur på honom för platsen. Stackars lille G, usch vad besviken jag blir på mig själv när jag ser den här filmen! Först tänkte jag inte lägga upp den, men nu kör vi på full ärlighet. Efter att jag skällt på honom får jag dock extremt dåligt samvete och slutar helt vara arg på honom. Nån mer än jag som ser en skillnad i attityden då?!! Dumma dumma matten! Jag ska bara titta på filmen från lördagen! Jag ska bara vara lördagsmatten! Aldrig mera den där andra dumma sura matten med argt kroppsspråk!

I övrigt var helgen härlig! Hittade ett par snygga jeans (det tog bara 2 timmar och provande av drygt 40 olika par! :O) Har njutit av krispig höstluft och kramats massor med systeryster, ätit god mat och spelat ”hay day” på Pappas iPad.

Publicerat oktober 6th 2013 under Allmänt, Lydnad, trix och klicker

Affirmera mera! Och nya Gadgets!

5 Kommentarer »

Efter söndagens magplask till genrep så fick jag låna en bok av Linda. ”Lyckas på tävling” av Niina Svartberg, en mycket bra bok! Ska faktiskt köpa ett eget exemplar så man hinner göra alla övningarna, gå tillbax och bläddra när man vill, stryka under å sätta post-its och allt sånt där. Så länge så plockade jag lite russinen ut kakan och skrev en snabb lista på affirmationer, pepp-ord och tankar som jag vill ha in huvudet inför och under våra starter. Den ser ut som följer:

Var glad! -Le
Var lugn
Andas
Vi kan!
Lita på Google
Döm inte ut oss på förhand!
Ta det lugnt!
Stressa inte!
TL är där för att hjälpa mig, inte tvärt om.
Ett dåligt moment är inte = ett dåligt program
Jobba hela vägen!
Rösten! (inte låta som piff och puff)

Och under så har jag skrivit ett citat som jag verkligen älskade:

Det är inte viktigt vad andra tycker om oss! Det är viktigt vad min hund tycker om mig!

Vilket för mig betyder att vi är inte där för att bevisa något, eller imponera på någon. Vi är där för vår skull och mitt jobb att vara en så bra förare för min hund som jag kan. Målet är att han ska vara trygg och glad och ha en rolig stund med mig.

Idag träffade vi en nätbekant som ska tävla på samma tävling som oss nästa helg. Det blir debuten för henne och hennes hund som är en 11 månaders Aussie-tjej. Trevligt även om vi mest tränade var för sig och sedan sammanstrålade för platsliggningar och kaffedrickande. Fantastisk känsla idag. Allt gick inte bra men jag var glad, samlad och kom ihåg att andas hela passet. Hjärnan försökte tänka negativa tankar på vägen dit och två gånger under passet men jag övermannade den supersnabbt och tänkte glada tankar istället! Ha!

På vägen hem så hämtade vi upp paket från Jami-hundsport. 4 orangea koner med tung fot till rutan, 2 nya träapporter en storlek större än dom vi har (våra e på gränsen till små), en ny godisväska med klickerficka, och paradnummret (det som var självaste anledningen till beställningen) en METALLAPPORT!

Oh en sak till, vi hade med Googles aldra första leksak som belöning (tillsammans med annat) vi har inte använt den så mkt men den är alltid lika populär när den dyker upp. men idag ”dog” den. RIP pipkon :(




Publicerat oktober 2nd 2013 under Lydnad, trix och klicker

TL-skräck??

Inga Kommentarer »

Tandläkarskräck har man ju hört talas om, det har jag inte. Jag verkar däremot lida av den något ovanligare åkomman tävlingsledarskräck.

Eftersom vi (som sagt) ska tävla nästa helg så övertalade jag sambon att hänga med till klubben och leka TL idag. Hade egentligen inga tankar på att adderandet av en TL skulle innebära nån direkt svårighet. Tyckte bara det kunde va bra att kolla av så G inte får för sig att tjyva i inkallningarna eller sno apportbocken från TL eller nått i den stilen.

Jag kunde inte ha mer fel! Värmde upp med lite linförighet, lek och kontaktövningar, kändes bra. Inrop på planen och anvisad startpunkt, jajjamensan taggad och glad hund som var med hela vägen.

Men sen vid ”föraren redo?”, ”framåt march” så tappade jag G. Inget engagemang och ingen kontakt. Varpå jag blir nervös, stressad och olycklig. Det var ju så det inte skulle bli! Han skulle ju inte bli lessen å uttråkad nått mer, han var ju så glad och med nyss! Stressad och ledsen matte är ingen bra förare till känslig och fladdrig hund. Behöver jag säga mer?!

Nu efteråt har jag rannsakat mig själv. Jag tror jag har fel om vad som är hönan och ägget. Jag upplever att G går ur bubblan och att det gör mig nervös. MEN, tänk om G går ur bubblan för att han upplever att jag är spänd och nervös? Det är ju ganska självklart när man tänker efter att han snappar upp mina signaler och sinnesstämmning innan jag själv börjar känna det som en känsla. Nu behöver jag bara gör något åt det hela. Det jag måste komma på är hur jag ska kunna stå där på startpunkten när tävlingsledaren säger ”föraren redo?” utan att börja bete mig som att jag är ”den ende utvalde” och att hurvida världen kommer störtas av onda makter eller ej beror på mitt och Googles lydnadsprogram.

Jag funderar på om jag ska försöka gå in i den känslan istället och kanske kan jag skratta åt mig själv om jag verkligen grötar ner mig i hur löjligt det är att få den där ”domedagskänslan” för att TL säger ”föraren redo?”. (och till syvende och sist, om det nu är så att Google och jag är Harry Potter och tävlingsledaren är Voldemort och lydnadsprogrammet är det slutgilitiga slaget, så vet jag ju redan att det är Harry Potter som vinner!)

Så nu vet ni det, att om ni vaknar upp nästa söndag och världen har gått under, så beror det säkert på att Google och jag gjorde ett dåligt lydnadsprogram dagen innan! :P :P :P

Här kommer lite random glada bilder bara för att det behövs mycket glädje just nu!

Sagoljus





Publicerat september 29th 2013 under Lydnad, trix och klicker

Hur många pinnar får plats i pälsen?

Inga Kommentarer »

Detta är en högst väsentlig fråga som Google utvecklat till en vetenskaplig studie. Han samlar varje gång vi är ute och provar nogsamt igenom alla olika typer av pinnar.

Till alla springrar där ute kommer här lite tips från coachen om man vill prova på pinnar-i-pälsen utmaningen:

Bäst är att vara mellanblöt och lätt smutsig (utkanten av en myr eller ett halvsankt skogsparti är optimalt för att uppnå detta). Sedan gäller det att kombinera olika småris och ljung med döda pinnar med knottrigt skal. Viktigt att blanda grovlekar och längd på pinnar så man får till de där perfekta pälsbona som riktigt lyckade turer kan nå en pinnhalt på ca 70%. (jag är lite dålig på att räkna så siffran har jag fått från matten)

Det värsta är att hur obesvärliga pinnarna än är när man springer runt å samlar så är de ganska kliiga när man kommit in å vill lägga sig å vila. Då gäller det att fort som attan börja tugga och dra i dem. Låter det besvärligt tycker ni? Ingen fara! Är era mattar det minsta lika min så kommer de genast till undsättning å plockar bort pinnarna åt en. Min matte mumlar nått om att jag ”förstör pälsen” när jag tuggar. Förresten, om nån av er kan få era mattar att räkna pinnarna så vore det väldarns bra! Min matte slarvar alltid med det, och jag e som sagt lite dålig på att räkna…

Over and out / Google pinnsamlarnas mästare

Medan Google samlade pinnar så plockade jag och hussen lingon och försökte hitta lite svamp. Fina lingon fanns det men svampuschlingarna lös med sin frånvaro, hittade typ en halvliter trattisar och 5 gula :(

Google är lite besvärlig att ha med sig ut i skogen såhär tyvärr. Han tufflar runt i närheten och är jättelydigt och allt går bra och sen vips så är han borta. Och så tar det en halv minut minst innan han kommer tillbaka när man ropar. Jag vet inte om han står bakom nästa sten och nosar, om han är så långt bort så det tar långt tid att springa tillbaks eller om han bara skiter i mig. När jag ser honom så kommer han alltid direkt, och han drar aldrig iväg när jag håller ögonen på honom. Det är när jag vänder ryggen till och plockar lite lingon som han kan ”gå upp i rök”. Jag tittar inte bort mer än kanske 5 sekunder och han är lugnt strosande och nosande när jag vänder bort blicken, ändå är han puts väck 5 sek senare. Jag vet inte om det går att göra något åt, eller om jag helt enkelt får inse att jag inte kan ha min hund med mig när jag plockar svamp och lingon :(

Imorgon ska vi ut till bruks och köra lite genrep inför tävlingen. Hussen har lovar att komma med och agera TL. Det är stort! Hussen tycker lydnadsträning är olidligt tråkigt så jag blev faktiskt lite förvånad att han sa ja när jag frågade om han kunde hjälpa till. :)

Ibland blir jag lite röd i ögonen av att springa i snåren, men visst är jag väl fin ändå?!!

Publicerat september 28th 2013 under Allmänt

För att hundsport är så mycket mera!

Inga Kommentarer »

Är missämja något oundvikligt? Har senaste veckan pratat med lite kompisar om det där tråkiga som så gärna vill uppstå på klubbar och i föreningar. Det där med en liten klick människor som börjar fördela folk i vi och dom, som kör med trista översittarfasoner och generellt är missunnsamma och ogina mot sina klubbkamrater. Bruksfolk som tycker att agility är fjant och inte ens hälsar på agilityförarna. Lydnadsfolk som ser ner på de som tränar rally. Schäferförare som tycker att hundar under 20 kilo inte har nått på en BK att göra osv. Men även inom sporterna finns samma tendenser. De flesta jag har pratat med har stött på detta mer eller mindre.

Men det är egentligen inte detta tråkiga jag vill skriva om. Jag vill skriva om hur underbart det kan vara när det inte är så! Jag har nämligen haft en vansinnig tur! Jag började min bana som hundförare på Katrineholms BK

I början var det väl ganska ensamt men alltid vänligt och man sa hej och hejdå till varandra iaf. Så småningom så var det en tjej som kom in på mitt jobb som kände igen att jag brukade vara på klubben och frågade om jag ville träna med hennes gäng? Hur fantastiskt var inte det?! Hur ofta har man turen att stöta på någon som är så öppen och inkluderande och omtänksam? Det ledde till en god spiral, jag började känna igen fler folk och de började känna igen mig och långsamt pratade man mer och mer. Nått som jag också gjorde jättemycket i början var att bara sitta och titta på andra ekipage. Jag kände mig alltid välkommen att få titta, vilket var guld värt! Ibland fick jag även spontant hjälp och tips. Som tex när jag såg en kille vars hund hade så supersnygga lägganden och sa till honom efteråt att wow vad duktiga ni är! Sånadär lägganden önskar jag att vi kunde få till! Varpå han direkt erbjuder sig att titta på våra lägganden och ge lite tips, och vips får jag 20 minuters coachning sådär bara av ren vänlighet.

Jag har dessutom träffat 2 av mina bästa vänner genom hundarna och träningen och har haft många fantastiska dagar och stunder på hundklubbar runt om i landet.

Det är en av anledningarna till att jag älskar att tävla! Tävlandet skapar en vi-känsla vilket gör att den här fantastiska andan frodas och folk är generellt gladare, öppnare och lättare att få kontakt med. På tävlingsdagen på tävlingsklubben sitter vi alla i samma båt liksom.

Men måste det vara så? Kan vi inte ha den där vi-känslan och kamratskapen ändå? Vi är ju rätt så lika i all vår olikhet. Vi är ju allihopa där ute för att vi älskar hundar och hundsport, vi vill alla utvecklas och lära oss mera. Vi behöver alla lite peppning emellanåt. Vissa av oss har varit verksamma länge och har stora kontaktnät av hundvänner. Vissa av oss är alldeles nya och känner sig kanske lite ensamma, precis som jag gjorde.

Varför inte fråga han eller hon som ser ut att vara ensam och träna om de vill vara med och köra platsliggning, om de vill hänga med till stugan på en kaffe, om de behöver hjälp att flytta en tunnel. Eller säg bara hej. Ser du något du blir glad eller imponerad av säg det. Vilken härlig attityd din hund har. Vilken snygg apportering. Vad duktiga ni är eller något liknande kan verkligen gör en glad att få höra.

Hundsport är fantastisk och allra mest fantastiskt är det när hundsport får bli så mycket mer än bara hundsport. När vi lyfter blicken, ler mot varandra och tar del i den fantastiska gemenskap som finns där om vi bara låter den.

Inspirationen till detta inlägg kommer från folket i K-holm som tog mig under sina vingar, mina underbara hundvänner och bekanta nya som gamla och inte minst från ett annat och superbra blogginlägg som ni hittar här http://3vallare.se/?p=1136

Publicerat september 27th 2013 under Allmänt

Låt bli mitt hååååår!!!

Inga Kommentarer »

Idag har Google fått en högst nödvändig frisering! Han gillar dock inte att bli friserad och hade antagligen gnällt som i rubriken om han kunde prata. Istället fördröjer han det hela med att dra åt sig tassarna, försöka lägga sig på det benet jag klipper å ooomärkligt långsamt flytta sig runt. Tänk vad skönt att ha en hund som slappnar av på trimbordet. När han var mindre la han sig och sov, men nu har han fått nån tassnoja. Turligt nog är det bara tassarna (undersidorna och klorna) som han ”fjantar” om. Resten av kroppen (inklusive ovansida tassar) får man frisera hur mycket man vill då står han som ett litet ljus. Tyvärr är det ju klorna å mellan tårna som behöver klippas mest och oftast… Nåja, det blev gjort iallafall och under luddet finns det en riktigt vacker liten hund.

Välbehövlig kaffepaus efter klippningen, därefter begav vi oss ut i skogen för lite lingonplockning. Oj vad mycket stora fina lingon det växer i vår skog! Fick ihop en liter på 40 minuters strosande och ”slöplockande”. Så hittade jag dessutom årets första trattisar! Äntligen! Jag som var lite rädd att det inte skulle bli några iår! Google är dock ganska värdelös som lingonplockare och trampar mest ner lingonen i mossan, och tycker jag e tråkig som förflyttar mig så sakta.

När lingonhinken var full och det mesta springet i benen var borta begav vi oss till bruks. Det är lite tråkigt att träna själv, kände att motivationen inte var på topp men det blev ett bra pass ändå. Att träna med Google är alltid roligt!

Vi körde mycket stadga i ställande, svårt att stå kvar när matte kommer och ställer sig bredvid tycker G, men jobbade jätteduktigt, man riktigt såg hur han tänkte.

Signalkontroll stå, ligg (och lite sitt) funkar klockrent, inte ett enda fel och ingen mattning i fart eller tvekan för att hinna lyssna.

Vänstersvängarna lämnar lite övrigt att önska, han är lite väl het och missar ibland den lilla ”halvhalten” innan svängen. När han är med på att vi ska svänga blir det bra dock. Tempoväxlingarna var så snygga så man kunnat gråta av glädje!

Bra och stabila platsliggningar, han blir lite störd när jag kopplar loss och missar första liggkommandot dock, men det får vi jobba på så han vet bättre vad som väntar. Vanligtvis struntar jag ju i den där ”koppla loss” biten och kör utan koppel från början, men nu gjorde jag inte det och märkte då att den rutinen stör honom, så nu ska jag vara noga med att ta med det i träningen.

Nu blir det raggmunk på egen potatis, hemgjord lingonsylt och egenrimmat sidfläsk till det. Alltid gott och lite extra gott när man gjort ”allt” själv.

Publicerat september 25th 2013 under Google, Lydnad, trix och klicker

Bästa Middagsklubben och bästa brukshundsklubben

2 Kommentarer »

Igår var det min tur att vara värdinna för middagsklubben! (Middagsklubben startade i februari och består av mig och mina två superhärliga tjejkompisar Tove och Rebecca) Vi är från början hundträningskompisar, men ganska snabbt upptäckte vi att vi hade mer gemensamt än så. Bland annat det att vi allt tre älskar att laga mat och ha middagsbjudningar. Och igår var det då min tur.

Jag hade dukat med midnattsblå duk, silverljusstakar och rosor och flytljus i en blå skål. Ganska stiligt om jag får säga det själv. Till förrätt blev det svampbrucetta med hemrimmat sidfläsk. Allt körde ihop sig lite å jag höll på att bränna brödet å glömma sidfläsket men i sista stund redde det upp sig och allt hamnade på tallrikarna i rätt ordning och smakade fantastiskt! Sidfläsket var lite för salt men det gjorde inte så mycket. Sen blev det hjortytterfilé med hasselbackspotatis, ugnsbakad apelsinkål, fänkålssallad och gräddig pepparsås. KÖTTET BLEV PERFEKT!!! För första gången lyckades jag få till den där underbara kryddiga stekytan och det perfekt rödrosa inre, saftigt, mört, smakrikt och bara sååå gott! Stolt som en tupp! Fick massa beröm av tjejerna å det gick åt mycket så det var klart uppskattat! Det hela avrundades med vit chokladmousse, äppelkompott och havreflarn. Flarnen var bra, äppelkompotten riktigt bra men moussen blev tyvärr rätt grynig :( Smaken var god dock.

Så underbart superhärligt med en riktigt tjejkväll, vi snackade lite hund (det hör liksom till) men mest massa fnissigt relationssnack och ”skvaller” om våra liv. Gud vad jag älskar dom där tjejerna, med sina tokiga påhitt å allt. :)

Idag tog jag mig i kragen å åkte ut till SSBK (brukshundsklubben) för ett lydnadspass med gulle-G. Tog med lite kokt bogstek och 2 leksaker som belöning. Gjorde en träningsplanering å stack i väg. Ganska stolt och nöjd med mig själv idag! Jag var strukturerad och genomtänkt nästan hela vägen, och jag höll mig till min träningsplanering! Vilket gjorde att det blev kvalité istället för kvantitet.

Träningsplanen var linförighet (obs linförighet å inte fritt följ, jag har en tendens att inte träna med kopplet för det e jobbigt) 3 korta pass, där jag dels kör godis i handen och täta belöningar, dels inga belöningar på mig och täta skick på exernbelöning. Det har blivit lite så att om jag slutat ha belöning på mig har G gått ner sig direkt för han förväntat sig långa kraftfyllda pass med ”dålig lön”.

Platsliggningar, 3 stycken varav minst en hellång, belöna nedläggandena.

Framåtsändande. Tanken var att variera mellan sändande till godisskål och sändande till targetplatta. Men körde istället bara sändande till skål och sändande över hinder till godisskål.

Hopp över hinder, mest för att kolla av och för att ha ett lätt men fartigt moment med. Blev att vi körde det enligt ovan.

Inkallningar, hade fått ett bra tips av bästaste Linda som jag ville prova.

Linförigheten kalasbra! Ingen mattning i attityd när jag la av mig godiset, kom självmant och mkt snabbt tillbaks och frågade efter mer jobb så fort han ätit sin externbelöning. Generellt genom passet så hade jag en väldigt alert och matteorienterad hund som sökte kontakt och var idel öra för kommandon hela tiden. Jäklar vad bra det nya tänket med högre lön och mer eget ansvar för Google funkar.

Platsliggningarna var lite oroliga, första gången klev han upp efter ett par sekunder och kom gående som om han tyckte att hallå matte du glömde mig därborta men nu e jag här igen, ska vi jobba vidare nu? Men när jag la om honom verkade det som att han kom på att jajusste, det finns ju ett moment som går ut på att jag ska ligga still här och ha tråkigt aslänge medan matte står en bit bort å glor, å ser ut att ha rätt tråkigt hon också. Jag har aldrig fattat vad det är bra för, matte och jag har ju mkt roligare när vi är tillsammans och rör på oss. Men matten vill gärna att jag gör det ändå så då gör jag väl det. Sen låg han skitfint, trots stor störning av en hund som körde rutskick med tennisbollsbelöning framför honom.

Sändande till skål bra, kändes som att en viss ordförståelse för ordet ”fram” kom nu när suget var större och jag kunde plocka bort handtecken och kroppskommandon helt. Lika fint vid sändande över hinder, bra sug hela vägen genom språnget och fram.

Inkallningar, ja vad ska jag säga, som vanligt var Lindas idé grymt bra! Han har ju felinlärt ingångarna. Så han tror helt enkelt att han gör rätt när han satsar full fart rätt in i mig och sedan kastar in baken i fotposition. Han blir alltid rak och fin och det går fort. Han gör rörelsen i ett, så det är inget momentbrott mellan att landa i mina knän och sätta sig fot utan det är en sammanhängande rörelse i hans ingång vilket såklart gör det svårare att påverka. Idé som Linda kom på var att ställa en hink/pall/whatever framför mina fötter så han inte kan göra som han brukar utan måste börja prova nått nytt. Första gången blev han väldigt konfunderad och stannade framför pallen, gick åt höger ett halvt steg och sedan långsamt backade in fot. Gång två hade han begripit att pallen stod där men hamnade fortfarande framför pallen men nu mer åt vänster och gjorde ett mkt snabbare och säkrare ingång i fotposition. Tredje gången sökte han sig direkt till vänster och gjorde en korrekt ingång om är yvigare och långsammare än han brukar. Smarta Linda och smarta smarta Google som tänkte ut en lösning så himla fort!

Sen lekte vi massor med herr Kanin och svansbollen och busbrottades och gosade och Google åt hemliga godisar ut mattes hand jättefort. Och sen åkte vi hem och la oss i soffan, men inte förrän jag skrutit lite för hussen och på facebook om vilken fantastisk hund jag har.

Publicerat september 22nd 2013 under Allmänt, Lydnad, trix och klicker

Tävla! Hurra!

Inga Kommentarer »

Ja nu ska vi ge oss ut och prova vingarna på tävlingsplanen igen! Och det känns faktiskt Hurra nu, superskönt och enda anledningen till att det blir av. Det tog nästan ett år innan det slutade kännas blä, jobbigt, vill inte misslyckas igen och massa prestationsrelaterade och lessna tankar kring hur jag kände efter de sista två tävlingarna.

Men jag lät bli lydnaden och hundträningen och allt tills det började kännas kul igen vilket väl på sätt och vis var dumt för G har väl inte haft så rolig vinter och vår. Men förhoppningsvis kan vi stryka ett streck över det och se framåt mot ett fortsatt aktivt och roligt liv tillsammans.

Nu är det tillbaka, suget efter att tävla! Helt säker blev jag förra helgen när jag var och tittade på Linda och Jenny när dom tävlade rally. Då kände jag verkligen att jag vill också! Jag vill vara en del av spänningen, förväntan och hela miljön. Jag vill tävla! Jag vill gå ut där med min underbara pricknos och se vad vi kan och vad det räcker till.

Visst vill jag att det ska gå bra, visst hoppas jag på ett LP1 och fina poäng. Men jag tror och hoppas att jag kommit så långt med det mentala nu att jag inte jagar poäng och titlar längre. Jag tror och hoppas att det bara kan kännas kul hela vägen nu. Att jag bara kommer tänka på känslan och glädjen och att vara en så bra förare som möjligt åt min hund.

Och vet ni vad, jag tror att om jag är glad och fokuserar på oss och hur vi är och hur vi funkar ihop och vad vi har för förutsättningar, så kommer det där med poäng och titlar komma ändå som en bonus.

Först blir det tävlingshelg hemma i K-holm den 5-6/9. På lördagen är det tävling på gamla hemmaklubben. På söndagen är det tävling på grannklubben i Flen. Där har vi aldrig varit förut så det blir bra träning på så vis. Tanken nu är att gå ut i K-holm och hoppas på det bästa. Går det pissigt och han inte är med så big-deal då försöker vi igen dan efter. Går han knasbra och verkligen jobbar å bjuder till så tänker jag överraska honom i Flen genom att gå in och börja fotgåendet och bjuder han på fin attityd och bra jobb då med så bryter vi och springer ut och tokbelönar! Förhoppningsvis ger det honom känslan av att tävling kan vara lika lönsamt och oförutsägbart som träning och får bort tendenserna att ”dö på planen”.

Sen startar vi igen helgen efter på Haninge BK, det var där vi var å tittade på tävling och jag kände ”jag vill också” så det känns bra att åka dit å prova, kanske kommer nån kompis å tittar å det kan bli en trevlig hunddag av det. Tillsist så blir det Tyresö BK den 3/11. Där har vi heller aldrig varit förut. (tror jag iaf inte)

Denna helg blir dock helt träningsfri då jag e genomförkyld. Google ligger i soffan å sympatimyser. Här har han lånat husses kepa lite, husse är nämligen inne på kontoret, å dit får inte Google gå.

Publicerat september 15th 2013 under Lydnad, trix och klicker