En dag av äventyr.

Igår var precis som rubriken säger full av äventyr.  På morgonen ringde jag och försäkrade vårt nya hus, kanske inte så äventyrligt kan tyckas men för mig så är ALLT som har med nya huset att göra superspännande. Tänk vi (jag och Andreas) har köpt ett hus! Ett eget hus som vi äger tillsammans. Det är faktiskt superspännande, och lite läskigt och superspännande! Som ett jättestort äventyr faktiskt.

Sedan iväg för nästa äventyr, skulle träffa Ninni i Jordbro för en långpromenad med hundarna. Som vanligt så har jag först jättegott om tid och möljar runt, för att sedan plötsligt ha ingen tid alls och få kasta mig iväg till tåget. Vi hinner ombord med minsta möjliga marginal.

Först släpp i sandtaget och massa busrusande. Sedan ner till lilla bäcken så de får bada av sig. Det är väldigt fint där där vi brukar promenera, massor med såna där halvstora vägar genom skogen och så en del ängar här och där.

Ninnis hund gillar inte så mkt att springa i skogen, hon springer där det är öppet eller på stigen om den är tillräckligt bred, så hon är alltid nära och inom synhåll. Google älskar ju att springa i skogen, ju snårigare och risigare ju bättre. Det är så himla uppenbart hur mkt genetiskt de har med sig när man umgås med hundar som har så vitt skilda bakgrunder och användningsområden. Ninni och jag har ju hund på relativt lika sätt, vi tränar delvis samma saker, vi gillar båda klickerträning, lydnad, skogspromenader och vi är båda helt nördifierade vad det gäller hund. Ändå så är våra hundar så olika som 2 hundar kan bli. Något som nästan helt beror på deras gener och anlag.  Allt de där dom har med sig för att massa människor i några hundra år eller så har tänkt till och haft en plan, det som egentligen gör våra hundar till det dom är. Häftigt tycker jag! Och viktigt! En hund blir inte vad du gör den till, den blir till största delen vad dess gener gör den till. Sen kan man va med och småpeta i detaljerna, men den största ingenjörskonsten är redan klar när valpen bara är en cell stor.

Nå efter knappt 2,5 timmar är vi på väg tillbaka till tåget. Då tänker jag att jag ska kolla vad klockan är och sticker handen i fickan, där jag la mobilen innan vi började promenaden. TOMT! Ingen mobil! Mitt dumma nöt har ju haft mobil och koppel i samma ficka. Kanske har mobilen flygit ut när jag tog fram kopplet? Kanske har den ramlat ur när jag suttit på huk och fotat? Oavsett är den iaf borta nu. Fan och massa andra ord som man inte ska säga. Vi går snabbt tillbaka den sista bit vi gått, där har vi faktiskt kopplat och kopplat loss 2 ggr, Ninni ringer till den hela tiden för att vi ska höra den, men icke. Snart får vi ge upp och skynda till tåg, då jag måste hem till telefonmöte med banken. (Som vi turligt nog ändå hade tänkt ta från Andreas telefon).

Telefonmötet går bra, det är inga som helst problem att få låna allt vi behöver låna. Vi (iaf jag) känner oss väldigt vuxna när vi beslutar oss för att binda räntan på 3 år och att amortera av topplånet på 15 år och massa annat sånt vuxet och bankigt. Nu ska jag bara skapa ett kundkonto hos banken. Ska byta bank såhär efter 28 år. Men så blir det när man haft lokalbank och flyttar.

Efter mötet åter till Jordbro, denna gång i sällskap med min sambo som blev lite oroad när jag sa att jag skulle traska runt i Jordbro industriområde och leta mobil. Väl framme visade det sig dock att vi var ju inte alls i den ”farliga” delen av industriområdet utan i skogen utanför den”ofarliga” delen. Ändå bra att han var med, 4 ögon letar bättre än 2. Först virrade jag runt väldeliga, det lät ungefär såhär: Vi gick ungefär här, här gick vi definitivt! Eller jag vet inte, vi kanske gick där? Vi gick först i sanden sen upp där, eller jag vet inte om det var där? det kanske var där borta? *pekar* Eller här, här gick vi nog det är jag säker på! Eller iaf nästan. Om vi inte gick åt andra hållet? Vi kanske gick åt andra hållet? Eller gick vi på den vägen där borta? Nä det var sen tror jag, vi gick här först. Nu känner jag ingen mig! Nä nu känner jag inte igen mig, fast vi gick nog här?  Men sen kom vi iaf fram till en bäck, det vet jag men jag vet inte hur vi gick dit…

Min sambo har en ängels tålamod och avvaktade lugnt tills jag valt en väg, och som tur var hittade jag rätt! En tur som höll i sig. Efter bäcken kom vi fram till lite ängar, och plötsligt kommer jag på att jag stannade och fotade hundarna när dom lekte på ängen, då satt jag vid den där lilla granen säger jag och pekar på en av flera små granar glest placerade på ängen. Andreas som just sett prov på min oerhörda stigfinnarförmåga förhåller sig vagt skeptiskt och stannar på vägen när jag skuttar ut på ängen mot granen. OCH DÄR LIGGER DEN!!! Lugnt väntande i det gröna gräset och displayen glänser i solen och syns så fint och bra som bara den!

Bäst av allt är att detta virrande och velande inte tagit lång tid alls och den där ängen faktiskt inte var långt bort. Så när vi är tillbaks vid bilen finns fortfarande tid att åka till klubben och träna!

Här kommer lite bilder från promenaden, tyvärr glömmer jag alltid att låta kameran fokusera så alla kort är mer eller mindre suddiga, oftast mer.

Resvan vovve


Springa för fullt


Så nära att se ut som en racehund han kan komma 😛


Tungan utanför



Min vackra

Posted on september 6th 2012 in Allmänt

Lämna en kommentar