Vem behöver en Bayrare?!

… När man har Google! 😀 (obs ingen får ta illa upp bara lite skryt/skämt!)

Viltspår idag. Åkte ut till skogen mitt emot klubben och la 3 spår, ett 700 m långt med alla öppenklasssvårigheter och några till åt lille G. Ett 300 m långt snålt blodat med 4 vinklar åt Aragon (Emillys mallepojk) och ett 140 m långt med en vinkel och ett 15 m långt bloduppehåll åt Fanny (Emillys lilla cavaliertik).

Efter 3 timmars liggtid så var vi tillbaka för att gå spåren, först ut lilla Fanny som aldrig tidigare spårat. Nosade länge och väl på upptagsplatsen, spårade sedan mycket noga och systematiskt, vinkeln vållade inga bekymmer. I bloduppehållet tappade hon först bort sig men jobbade sedan jättefint. Gjorede stooora ögon när hon kom fram till klöven och blev så överväldigad att hon knappt kom sig för att äta upp sin belöningskorv. Den var väldigt spännande och lite läskig sa hon. Egentligen var hennes spår lite för svårt för att vara ett första gångens spår, superimponerad av hur hon löste det hela, 3-4 spår till så kommer hon vara en duktig liten spårhund hon med!

Sedan var det Aragons tur, han viltspårade mkt som liten men har inte gjort det på 2 år. Tog ett bra spår-ID och började spåra metodiskt och noga men blev sedan lite för ivrig och het på gröten vilket ledde till att han började slarva och blev lite frustrerad. I samma veva tappade tyvärr jag bort mig också så vi gick lite fel, plötsligt var vi alldeles i närheten av spårslutet. Gick tillbaks till en snitsel och satte honom rätt där, då gick det bättre och sista biten trillade poletten verkligen ner och han spårade nästintill perfekt. Tvekade lite på om klöven var ngt vidare kul, men bestämde sig för att den nog var det ändå och bar den stolt till bilen.

När jag la Googles spår försökte jag medvetet lägga i så svår terräng jag kunde hitta och ofta ta ologiska vägar, varvat med att korta stunder följa stigar. Gick flera gånger upp för branta kullar/berg, ofta där det var ganska kalt, hoppade över klyftor och sänkor, gav mig ut i blötmarker, in i ormbunksskogar, gick på en klippkant, på gamla hala löv, genom stenrösen och på alla upptänkliga typer av mark, hade med 5-6 90 graders vinklar varav en mitt på en äng med högt gräs, en spetsvinkel, en återgång (ca 20 m lång), en övergång över asfaltsväg (70 väg). Blodade med totalt ca 0,7 dl blod. Gjorde även ett självständigt spårupptag i vallad ruta dock var rutan bara ca 10×7 m.

Inget av detta vållade några direkta bekymmer för Google, fantastiskt fint ringningsarbete i återgången, hjälpte honom dock lite efter en stund genom att kalla in när jag stod 5 m fr spåret och ca 15 m fr återgångens slut och på så sätt flytta ringningsarbetet närmre. Hade ifs kanske inte behövts då han jobbade väldigt bra men ville att han skulle få lyckas och komma vidare som belöning.

Sista 100 m var han trött, då behövde jag inte längre bromsa honom. Sista vinkeln (den ute på ängen) efter 650 m krävande spårarbete ringade han ngt mindre systematiskt än han brukar, annars samma fina arbete hela vägen in.

Det är häftigt att se hur han verkligen blommar upp när han får spåra. Det är det han älskar mest här i livet och han är så vansinnigt motiverad att han bokstavligt talat skulle gå genom eld och vatten för att hitta klöven. Han har dessutom en underbar teknik och arbetssätt, hans ringningsarbete är så jävla grymt! (ursäkta svordomen) Dessutom är han oerhört läsbar, man vet direkt om han har ett tappt och ringar eller om han är på spåret. När han ringar och kommer över spår så tvärnitar hela kroppen, nosen låses i spårkärnan och så bär det iväg. När han ringar har han en ”slappare” mer markvinnande galopp och högre nos. När han spårar är nosen låg, tempot är mer som snabb trav, han är mer ”kompakt” och har ett rejält tryck i linan.

Han blev lite förvånad när vi kom ner till stora vägen och jag bad honom fortsätta spåra, men gjorde gladeligen det och tog spåret på andra sidan vägen som ingenting.

Klöven lika värdefull som alltid, han är lite rolig dock, bryr sig aldrig om klöven förrän jag knutit loss den, först då börjar han busa med den 🙂

Här kommer lite bilder från dagen:

Sötaste Fanny inspektera klöven noga efter sitt första viltspår


Aragon i koncentrerat spårarbete


Google spårar, då gäller det att hänga på!


Upp och ner för berget, inga problem


Hög motivation och fullt fokus, G är aldrig så lycklig som med spårselen på.

Posted on september 9th 2012 in Viltspår, apportering och jakt

Lämna en kommentar