TL-skräck??

Inga Kommentarer »

Tandläkarskräck har man ju hört talas om, det har jag inte. Jag verkar däremot lida av den något ovanligare åkomman tävlingsledarskräck.

Eftersom vi (som sagt) ska tävla nästa helg så övertalade jag sambon att hänga med till klubben och leka TL idag. Hade egentligen inga tankar på att adderandet av en TL skulle innebära nån direkt svårighet. Tyckte bara det kunde va bra att kolla av så G inte får för sig att tjyva i inkallningarna eller sno apportbocken från TL eller nått i den stilen.

Jag kunde inte ha mer fel! Värmde upp med lite linförighet, lek och kontaktövningar, kändes bra. Inrop på planen och anvisad startpunkt, jajjamensan taggad och glad hund som var med hela vägen.

Men sen vid ”föraren redo?”, ”framåt march” så tappade jag G. Inget engagemang och ingen kontakt. Varpå jag blir nervös, stressad och olycklig. Det var ju så det inte skulle bli! Han skulle ju inte bli lessen å uttråkad nått mer, han var ju så glad och med nyss! Stressad och ledsen matte är ingen bra förare till känslig och fladdrig hund. Behöver jag säga mer?!

Nu efteråt har jag rannsakat mig själv. Jag tror jag har fel om vad som är hönan och ägget. Jag upplever att G går ur bubblan och att det gör mig nervös. MEN, tänk om G går ur bubblan för att han upplever att jag är spänd och nervös? Det är ju ganska självklart när man tänker efter att han snappar upp mina signaler och sinnesstämmning innan jag själv börjar känna det som en känsla. Nu behöver jag bara gör något åt det hela. Det jag måste komma på är hur jag ska kunna stå där på startpunkten när tävlingsledaren säger ”föraren redo?” utan att börja bete mig som att jag är ”den ende utvalde” och att hurvida världen kommer störtas av onda makter eller ej beror på mitt och Googles lydnadsprogram.

Jag funderar på om jag ska försöka gå in i den känslan istället och kanske kan jag skratta åt mig själv om jag verkligen grötar ner mig i hur löjligt det är att få den där ”domedagskänslan” för att TL säger ”föraren redo?”. (och till syvende och sist, om det nu är så att Google och jag är Harry Potter och tävlingsledaren är Voldemort och lydnadsprogrammet är det slutgilitiga slaget, så vet jag ju redan att det är Harry Potter som vinner!)

Så nu vet ni det, att om ni vaknar upp nästa söndag och världen har gått under, så beror det säkert på att Google och jag gjorde ett dåligt lydnadsprogram dagen innan! 😛 😛 😛

Här kommer lite random glada bilder bara för att det behövs mycket glädje just nu!

Sagoljus





Publicerat september 29th 2013 under Lydnad, trix och klicker

Hur många pinnar får plats i pälsen?

Inga Kommentarer »

Detta är en högst väsentlig fråga som Google utvecklat till en vetenskaplig studie. Han samlar varje gång vi är ute och provar nogsamt igenom alla olika typer av pinnar.

Till alla springrar där ute kommer här lite tips från coachen om man vill prova på pinnar-i-pälsen utmaningen:

Bäst är att vara mellanblöt och lätt smutsig (utkanten av en myr eller ett halvsankt skogsparti är optimalt för att uppnå detta). Sedan gäller det att kombinera olika småris och ljung med döda pinnar med knottrigt skal. Viktigt att blanda grovlekar och längd på pinnar så man får till de där perfekta pälsbona som riktigt lyckade turer kan nå en pinnhalt på ca 70%. (jag är lite dålig på att räkna så siffran har jag fått från matten)

Det värsta är att hur obesvärliga pinnarna än är när man springer runt å samlar så är de ganska kliiga när man kommit in å vill lägga sig å vila. Då gäller det att fort som attan börja tugga och dra i dem. Låter det besvärligt tycker ni? Ingen fara! Är era mattar det minsta lika min så kommer de genast till undsättning å plockar bort pinnarna åt en. Min matte mumlar nått om att jag ”förstör pälsen” när jag tuggar. Förresten, om nån av er kan få era mattar att räkna pinnarna så vore det väldarns bra! Min matte slarvar alltid med det, och jag e som sagt lite dålig på att räkna…

Over and out / Google pinnsamlarnas mästare

Medan Google samlade pinnar så plockade jag och hussen lingon och försökte hitta lite svamp. Fina lingon fanns det men svampuschlingarna lös med sin frånvaro, hittade typ en halvliter trattisar och 5 gula 🙁

Google är lite besvärlig att ha med sig ut i skogen såhär tyvärr. Han tufflar runt i närheten och är jättelydigt och allt går bra och sen vips så är han borta. Och så tar det en halv minut minst innan han kommer tillbaka när man ropar. Jag vet inte om han står bakom nästa sten och nosar, om han är så långt bort så det tar långt tid att springa tillbaks eller om han bara skiter i mig. När jag ser honom så kommer han alltid direkt, och han drar aldrig iväg när jag håller ögonen på honom. Det är när jag vänder ryggen till och plockar lite lingon som han kan ”gå upp i rök”. Jag tittar inte bort mer än kanske 5 sekunder och han är lugnt strosande och nosande när jag vänder bort blicken, ändå är han puts väck 5 sek senare. Jag vet inte om det går att göra något åt, eller om jag helt enkelt får inse att jag inte kan ha min hund med mig när jag plockar svamp och lingon 🙁

Imorgon ska vi ut till bruks och köra lite genrep inför tävlingen. Hussen har lovar att komma med och agera TL. Det är stort! Hussen tycker lydnadsträning är olidligt tråkigt så jag blev faktiskt lite förvånad att han sa ja när jag frågade om han kunde hjälpa till. 🙂

Ibland blir jag lite röd i ögonen av att springa i snåren, men visst är jag väl fin ändå?!!

Publicerat september 28th 2013 under Allmänt

För att hundsport är så mycket mera!

Inga Kommentarer »

Är missämja något oundvikligt? Har senaste veckan pratat med lite kompisar om det där tråkiga som så gärna vill uppstå på klubbar och i föreningar. Det där med en liten klick människor som börjar fördela folk i vi och dom, som kör med trista översittarfasoner och generellt är missunnsamma och ogina mot sina klubbkamrater. Bruksfolk som tycker att agility är fjant och inte ens hälsar på agilityförarna. Lydnadsfolk som ser ner på de som tränar rally. Schäferförare som tycker att hundar under 20 kilo inte har nått på en BK att göra osv. Men även inom sporterna finns samma tendenser. De flesta jag har pratat med har stött på detta mer eller mindre.

Men det är egentligen inte detta tråkiga jag vill skriva om. Jag vill skriva om hur underbart det kan vara när det inte är så! Jag har nämligen haft en vansinnig tur! Jag började min bana som hundförare på Katrineholms BK

I början var det väl ganska ensamt men alltid vänligt och man sa hej och hejdå till varandra iaf. Så småningom så var det en tjej som kom in på mitt jobb som kände igen att jag brukade vara på klubben och frågade om jag ville träna med hennes gäng? Hur fantastiskt var inte det?! Hur ofta har man turen att stöta på någon som är så öppen och inkluderande och omtänksam? Det ledde till en god spiral, jag började känna igen fler folk och de började känna igen mig och långsamt pratade man mer och mer. Nått som jag också gjorde jättemycket i början var att bara sitta och titta på andra ekipage. Jag kände mig alltid välkommen att få titta, vilket var guld värt! Ibland fick jag även spontant hjälp och tips. Som tex när jag såg en kille vars hund hade så supersnygga lägganden och sa till honom efteråt att wow vad duktiga ni är! Sånadär lägganden önskar jag att vi kunde få till! Varpå han direkt erbjuder sig att titta på våra lägganden och ge lite tips, och vips får jag 20 minuters coachning sådär bara av ren vänlighet.

Jag har dessutom träffat 2 av mina bästa vänner genom hundarna och träningen och har haft många fantastiska dagar och stunder på hundklubbar runt om i landet.

Det är en av anledningarna till att jag älskar att tävla! Tävlandet skapar en vi-känsla vilket gör att den här fantastiska andan frodas och folk är generellt gladare, öppnare och lättare att få kontakt med. På tävlingsdagen på tävlingsklubben sitter vi alla i samma båt liksom.

Men måste det vara så? Kan vi inte ha den där vi-känslan och kamratskapen ändå? Vi är ju rätt så lika i all vår olikhet. Vi är ju allihopa där ute för att vi älskar hundar och hundsport, vi vill alla utvecklas och lära oss mera. Vi behöver alla lite peppning emellanåt. Vissa av oss har varit verksamma länge och har stora kontaktnät av hundvänner. Vissa av oss är alldeles nya och känner sig kanske lite ensamma, precis som jag gjorde.

Varför inte fråga han eller hon som ser ut att vara ensam och träna om de vill vara med och köra platsliggning, om de vill hänga med till stugan på en kaffe, om de behöver hjälp att flytta en tunnel. Eller säg bara hej. Ser du något du blir glad eller imponerad av säg det. Vilken härlig attityd din hund har. Vilken snygg apportering. Vad duktiga ni är eller något liknande kan verkligen gör en glad att få höra.

Hundsport är fantastisk och allra mest fantastiskt är det när hundsport får bli så mycket mer än bara hundsport. När vi lyfter blicken, ler mot varandra och tar del i den fantastiska gemenskap som finns där om vi bara låter den.

Inspirationen till detta inlägg kommer från folket i K-holm som tog mig under sina vingar, mina underbara hundvänner och bekanta nya som gamla och inte minst från ett annat och superbra blogginlägg som ni hittar här http://3vallare.se/?p=1136

Publicerat september 27th 2013 under Allmänt

Låt bli mitt hååååår!!!

Inga Kommentarer »

Idag har Google fått en högst nödvändig frisering! Han gillar dock inte att bli friserad och hade antagligen gnällt som i rubriken om han kunde prata. Istället fördröjer han det hela med att dra åt sig tassarna, försöka lägga sig på det benet jag klipper å ooomärkligt långsamt flytta sig runt. Tänk vad skönt att ha en hund som slappnar av på trimbordet. När han var mindre la han sig och sov, men nu har han fått nån tassnoja. Turligt nog är det bara tassarna (undersidorna och klorna) som han ”fjantar” om. Resten av kroppen (inklusive ovansida tassar) får man frisera hur mycket man vill då står han som ett litet ljus. Tyvärr är det ju klorna å mellan tårna som behöver klippas mest och oftast… Nåja, det blev gjort iallafall och under luddet finns det en riktigt vacker liten hund.

Välbehövlig kaffepaus efter klippningen, därefter begav vi oss ut i skogen för lite lingonplockning. Oj vad mycket stora fina lingon det växer i vår skog! Fick ihop en liter på 40 minuters strosande och ”slöplockande”. Så hittade jag dessutom årets första trattisar! Äntligen! Jag som var lite rädd att det inte skulle bli några iår! Google är dock ganska värdelös som lingonplockare och trampar mest ner lingonen i mossan, och tycker jag e tråkig som förflyttar mig så sakta.

När lingonhinken var full och det mesta springet i benen var borta begav vi oss till bruks. Det är lite tråkigt att träna själv, kände att motivationen inte var på topp men det blev ett bra pass ändå. Att träna med Google är alltid roligt!

Vi körde mycket stadga i ställande, svårt att stå kvar när matte kommer och ställer sig bredvid tycker G, men jobbade jätteduktigt, man riktigt såg hur han tänkte.

Signalkontroll stå, ligg (och lite sitt) funkar klockrent, inte ett enda fel och ingen mattning i fart eller tvekan för att hinna lyssna.

Vänstersvängarna lämnar lite övrigt att önska, han är lite väl het och missar ibland den lilla ”halvhalten” innan svängen. När han är med på att vi ska svänga blir det bra dock. Tempoväxlingarna var så snygga så man kunnat gråta av glädje!

Bra och stabila platsliggningar, han blir lite störd när jag kopplar loss och missar första liggkommandot dock, men det får vi jobba på så han vet bättre vad som väntar. Vanligtvis struntar jag ju i den där ”koppla loss” biten och kör utan koppel från början, men nu gjorde jag inte det och märkte då att den rutinen stör honom, så nu ska jag vara noga med att ta med det i träningen.

Nu blir det raggmunk på egen potatis, hemgjord lingonsylt och egenrimmat sidfläsk till det. Alltid gott och lite extra gott när man gjort ”allt” själv.

Publicerat september 25th 2013 under Google, Lydnad, trix och klicker

Bästa Middagsklubben och bästa brukshundsklubben

2 Kommentarer »

Igår var det min tur att vara värdinna för middagsklubben! (Middagsklubben startade i februari och består av mig och mina två superhärliga tjejkompisar Tove och Rebecca) Vi är från början hundträningskompisar, men ganska snabbt upptäckte vi att vi hade mer gemensamt än så. Bland annat det att vi allt tre älskar att laga mat och ha middagsbjudningar. Och igår var det då min tur.

Jag hade dukat med midnattsblå duk, silverljusstakar och rosor och flytljus i en blå skål. Ganska stiligt om jag får säga det själv. Till förrätt blev det svampbrucetta med hemrimmat sidfläsk. Allt körde ihop sig lite å jag höll på att bränna brödet å glömma sidfläsket men i sista stund redde det upp sig och allt hamnade på tallrikarna i rätt ordning och smakade fantastiskt! Sidfläsket var lite för salt men det gjorde inte så mycket. Sen blev det hjortytterfilé med hasselbackspotatis, ugnsbakad apelsinkål, fänkålssallad och gräddig pepparsås. KÖTTET BLEV PERFEKT!!! För första gången lyckades jag få till den där underbara kryddiga stekytan och det perfekt rödrosa inre, saftigt, mört, smakrikt och bara sååå gott! Stolt som en tupp! Fick massa beröm av tjejerna å det gick åt mycket så det var klart uppskattat! Det hela avrundades med vit chokladmousse, äppelkompott och havreflarn. Flarnen var bra, äppelkompotten riktigt bra men moussen blev tyvärr rätt grynig 🙁 Smaken var god dock.

Så underbart superhärligt med en riktigt tjejkväll, vi snackade lite hund (det hör liksom till) men mest massa fnissigt relationssnack och ”skvaller” om våra liv. Gud vad jag älskar dom där tjejerna, med sina tokiga påhitt å allt. 🙂

Idag tog jag mig i kragen å åkte ut till SSBK (brukshundsklubben) för ett lydnadspass med gulle-G. Tog med lite kokt bogstek och 2 leksaker som belöning. Gjorde en träningsplanering å stack i väg. Ganska stolt och nöjd med mig själv idag! Jag var strukturerad och genomtänkt nästan hela vägen, och jag höll mig till min träningsplanering! Vilket gjorde att det blev kvalité istället för kvantitet.

Träningsplanen var linförighet (obs linförighet å inte fritt följ, jag har en tendens att inte träna med kopplet för det e jobbigt) 3 korta pass, där jag dels kör godis i handen och täta belöningar, dels inga belöningar på mig och täta skick på exernbelöning. Det har blivit lite så att om jag slutat ha belöning på mig har G gått ner sig direkt för han förväntat sig långa kraftfyllda pass med ”dålig lön”.

Platsliggningar, 3 stycken varav minst en hellång, belöna nedläggandena.

Framåtsändande. Tanken var att variera mellan sändande till godisskål och sändande till targetplatta. Men körde istället bara sändande till skål och sändande över hinder till godisskål.

Hopp över hinder, mest för att kolla av och för att ha ett lätt men fartigt moment med. Blev att vi körde det enligt ovan.

Inkallningar, hade fått ett bra tips av bästaste Linda som jag ville prova.

Linförigheten kalasbra! Ingen mattning i attityd när jag la av mig godiset, kom självmant och mkt snabbt tillbaks och frågade efter mer jobb så fort han ätit sin externbelöning. Generellt genom passet så hade jag en väldigt alert och matteorienterad hund som sökte kontakt och var idel öra för kommandon hela tiden. Jäklar vad bra det nya tänket med högre lön och mer eget ansvar för Google funkar.

Platsliggningarna var lite oroliga, första gången klev han upp efter ett par sekunder och kom gående som om han tyckte att hallå matte du glömde mig därborta men nu e jag här igen, ska vi jobba vidare nu? Men när jag la om honom verkade det som att han kom på att jajusste, det finns ju ett moment som går ut på att jag ska ligga still här och ha tråkigt aslänge medan matte står en bit bort å glor, å ser ut att ha rätt tråkigt hon också. Jag har aldrig fattat vad det är bra för, matte och jag har ju mkt roligare när vi är tillsammans och rör på oss. Men matten vill gärna att jag gör det ändå så då gör jag väl det. Sen låg han skitfint, trots stor störning av en hund som körde rutskick med tennisbollsbelöning framför honom.

Sändande till skål bra, kändes som att en viss ordförståelse för ordet ”fram” kom nu när suget var större och jag kunde plocka bort handtecken och kroppskommandon helt. Lika fint vid sändande över hinder, bra sug hela vägen genom språnget och fram.

Inkallningar, ja vad ska jag säga, som vanligt var Lindas idé grymt bra! Han har ju felinlärt ingångarna. Så han tror helt enkelt att han gör rätt när han satsar full fart rätt in i mig och sedan kastar in baken i fotposition. Han blir alltid rak och fin och det går fort. Han gör rörelsen i ett, så det är inget momentbrott mellan att landa i mina knän och sätta sig fot utan det är en sammanhängande rörelse i hans ingång vilket såklart gör det svårare att påverka. Idé som Linda kom på var att ställa en hink/pall/whatever framför mina fötter så han inte kan göra som han brukar utan måste börja prova nått nytt. Första gången blev han väldigt konfunderad och stannade framför pallen, gick åt höger ett halvt steg och sedan långsamt backade in fot. Gång två hade han begripit att pallen stod där men hamnade fortfarande framför pallen men nu mer åt vänster och gjorde ett mkt snabbare och säkrare ingång i fotposition. Tredje gången sökte han sig direkt till vänster och gjorde en korrekt ingång om är yvigare och långsammare än han brukar. Smarta Linda och smarta smarta Google som tänkte ut en lösning så himla fort!

Sen lekte vi massor med herr Kanin och svansbollen och busbrottades och gosade och Google åt hemliga godisar ut mattes hand jättefort. Och sen åkte vi hem och la oss i soffan, men inte förrän jag skrutit lite för hussen och på facebook om vilken fantastisk hund jag har.

Publicerat september 22nd 2013 under Allmänt, Lydnad, trix och klicker

Tävla! Hurra!

Inga Kommentarer »

Ja nu ska vi ge oss ut och prova vingarna på tävlingsplanen igen! Och det känns faktiskt Hurra nu, superskönt och enda anledningen till att det blir av. Det tog nästan ett år innan det slutade kännas blä, jobbigt, vill inte misslyckas igen och massa prestationsrelaterade och lessna tankar kring hur jag kände efter de sista två tävlingarna.

Men jag lät bli lydnaden och hundträningen och allt tills det började kännas kul igen vilket väl på sätt och vis var dumt för G har väl inte haft så rolig vinter och vår. Men förhoppningsvis kan vi stryka ett streck över det och se framåt mot ett fortsatt aktivt och roligt liv tillsammans.

Nu är det tillbaka, suget efter att tävla! Helt säker blev jag förra helgen när jag var och tittade på Linda och Jenny när dom tävlade rally. Då kände jag verkligen att jag vill också! Jag vill vara en del av spänningen, förväntan och hela miljön. Jag vill tävla! Jag vill gå ut där med min underbara pricknos och se vad vi kan och vad det räcker till.

Visst vill jag att det ska gå bra, visst hoppas jag på ett LP1 och fina poäng. Men jag tror och hoppas att jag kommit så långt med det mentala nu att jag inte jagar poäng och titlar längre. Jag tror och hoppas att det bara kan kännas kul hela vägen nu. Att jag bara kommer tänka på känslan och glädjen och att vara en så bra förare som möjligt åt min hund.

Och vet ni vad, jag tror att om jag är glad och fokuserar på oss och hur vi är och hur vi funkar ihop och vad vi har för förutsättningar, så kommer det där med poäng och titlar komma ändå som en bonus.

Först blir det tävlingshelg hemma i K-holm den 5-6/9. På lördagen är det tävling på gamla hemmaklubben. På söndagen är det tävling på grannklubben i Flen. Där har vi aldrig varit förut så det blir bra träning på så vis. Tanken nu är att gå ut i K-holm och hoppas på det bästa. Går det pissigt och han inte är med så big-deal då försöker vi igen dan efter. Går han knasbra och verkligen jobbar å bjuder till så tänker jag överraska honom i Flen genom att gå in och börja fotgåendet och bjuder han på fin attityd och bra jobb då med så bryter vi och springer ut och tokbelönar! Förhoppningsvis ger det honom känslan av att tävling kan vara lika lönsamt och oförutsägbart som träning och får bort tendenserna att ”dö på planen”.

Sen startar vi igen helgen efter på Haninge BK, det var där vi var å tittade på tävling och jag kände ”jag vill också” så det känns bra att åka dit å prova, kanske kommer nån kompis å tittar å det kan bli en trevlig hunddag av det. Tillsist så blir det Tyresö BK den 3/11. Där har vi heller aldrig varit förut. (tror jag iaf inte)

Denna helg blir dock helt träningsfri då jag e genomförkyld. Google ligger i soffan å sympatimyser. Här har han lånat husses kepa lite, husse är nämligen inne på kontoret, å dit får inte Google gå.

Publicerat september 15th 2013 under Lydnad, trix och klicker

Agility för hela slanten!

Inga Kommentarer »

Vaknade upp strax innan klockan ringde av att halsen kändes full med sandpapper å näsan var full med snor. Attans, jag som precis hade börja tro att jag undkommit sambons förkylningsvirusar. Nåja, vara sjuk var inget alternativ, G och jag skulle ju till Nynäs å träna agility med Linda! Efter 2 alvedon, en skvätt hostmedicin, echinaguard brus, C-vitamin brus, te med honung och lite nässpray var jag redo att bege mig.

G var inte nått duktig alls på passivitet idag å satt till och med å småskällde när vi byggde bana! Han slutade ifs när jag sa till men då hade han hunnit varva upp rätt mycket eftersom det tog ett tag innan jag fattade att det var han som lät. Jag skyllde helt sonika på ”alla andra hundar” utan att lyssna efter noggrannare, min brukar ju inte låta. :p

Aktivitet var han desto bättre på, vi körde en liten bana med 5 hinder, 2 tunnlar och balansbommen, med ett framförbyte och ett bakombyte å det gick superbra. Han glömde bort sig lite då och då, missade tunnelingången en gång å ”sprang ifrån” mig lite på balansbommen. Men hade rejält hindersug, börjar faktiskt självmant leta hinder och hade kul! Att jag fortfarande springer tokigt, viftar åt fel håll å snubblar på honom med jämna mellanrum har han som tur är överseende med. 😀

Sen körde vi en platsliggning med G och Lindas Dennis. Både pojkarna var duktiga och skötte sin uppgift trots att de fortfarande var i ”agilitymode”.

Nu är jag nedbäddad under en filt och G sover gott på sin bädd, han brydde sig inte ens om att va med när husse plockade i diskmaskinen. Agilityträning e jobbigt!

Halvgammal bild på fint fotgående (måste börja komma ihåg kameran så bild å text kan hänga ihop)

Publicerat september 11th 2013 under Google

Superhunden å fladdermatten

Inga Kommentarer »

Kort träningspass i skymmningen. Mot slutet såg vi inte riktigt varandra men jag hade ändå full koll på var jag hade hunden. Fotgåendet bestod nämligen av en superglad, svansviftande jycke som studsade in i vänster ben mest hela tiden. Fjärrskiftena som börjat bli ganska stabila och koordinerade var nu en uppvisning i atletiskt studsande. Jag säger sitt, hunden stutsar som en boll rätt upp i luften med alla fyra benen, viker ihop sig å landar i sittande. Lag säger ligg, hunden kastar sig handlöst ca en meter å landar i liggande. Jag säger stå, och hunden gör ett tigersprång rätt ut i luften jazzar lite snabbt höger-vänster å kommer sen på att jusstja man ska ju låsa tassarna och tvärststoppar.

Måste varit nått raketbränsle i det där nya godiset. Hussen sa att jag inte skulle ge kattgodis till hunden….

Några riktigt snygga apporteringar fick vi dock till, det var tillräckligt fartigt och krävde tillräckligt lite kroppskontroll 😛

Läggande å ställande under gång kan man alltid repetera lite, dom e så snygga så då blir vi glada å får massa självförtroende båda två.

Fria följet var stundom så fantastiskt snyggt så man blev tårögd (eller om det var alla bett i handen när han fick belöningar som gjorde att tårarna trängde sig på? :P) och stundom alldeles för övertänt och fullt med skutt å trängningar. Men herregud vad glad jag är för det! Efter att stått med näven full av köttbullar å försökt tjata på en hund som helt tappat sugen känns det underbart att ha en hund som bara ber om mer och mer och mer och blir alldeles till sig av glädje för varje vändning och stegförflyttning.

Dagens insikt är dock att jag dras med alldeles för mycket och på ett lite tokigt sätt när han är såhär supertaggad. Måste lära mig kanalisera all energin, nu blir det mest en upptrissningspiral, där han e ivrig och hamnar överallt och jag svarar med att bli fladdrig och kommendera i överljudsfart.
Nåja, nu har jag kommit på det iaf så nu e det bara att börja jobba på det. Lugn och glad matte + vild och glad hund är målet.

Avslutar med en suddig bild från utställningen i Kista i våras.

Publicerat september 9th 2013 under Lydnad, trix och klicker

Ljuset i tunneln och benen i skogen

Inga Kommentarer »

Det har varit en lång och varm sommar med mycket badande. G har äntligen kommit på tjusningen med att simma och kan nu tuffa runt som en liten båt/säl/bäver länge länge helt på eget bevåg.

Efter att ha lagt om lydnadsträningen helt och börjar om från början så börjar vi så sakteliga känna oss tävlingsklara igen. Det mest av det har jag en helt fantastisk människa att tacka för, nämligen min jobbarkompis Linda. Små försynta tips och råd sådär nästan lite i förbigående som verkligen visat sig vara huvudet på spiken, pudelns kärna och roten till det onda på en å samma gång. Precis på ett sätt och med ett tänk som passar oss och är sådär självklart, glädjefyllt och rättvist som jag alltid strävat efter att få till.

Linda själv är ingen lydnadstjej utan tävlar agility (och lite rally). På samma försynta supersmarta sätt som hon fixat till vår lydnad fick hon in oss bland balansbommar, slalombågar och makarontunnlar. Vete tusan om inte G har en karriär som agilityhund också 😛 Hemskt kul tycker iallafall både han och jag att det är och kastar oss med liv och lust över bakombyten å andra handlingskrumelurer.

Trots sommarns härliga badande är Google nog mer än nöjd med att hösten börjar göra sitt intåg. Sommaren har enligt hans mening bjudit på alldeles för mycket tråkigt trädgårdspysslande. Sedan husköpet har jag nämligen utvecklat ett passionerat trädgårdsintresse och planterar pioner, odlar grönsaker, knölsår dahlior, rensar ogräs och anlägger rabatter för glatta livet. Google förstår inte alls vitsen med att mitt pysslande å tycker jag e vaaaansinnigt tråkig. Det enda positiva är väl att jag bjuder på extra mycket köttben som pysselkompensation. Nötnacke, kamben av gris och strushalsar e mumsiga mellanmål tycker G och frysta svalkar dom bra i sommarvärmen också.

Men som sagt nu e hösten här och då beger sig matten (och hunden) ut i skogen för att plocka lingon och svamp istället. Mycket roligare tycker G som passar på att springa bort lite när matte inte ser. Extrahusse (min pappa) skjuter rådjur och vildsvin vars fötter lämpar sig utmärk för roliga viltspår. Ett års spåruppehåll har gjort den lille spårstjärnan lite ringrostig men efter 4 spår är nu formen nästan tillbaka i gammalt gott slag.

Vi har också gjort ett gästspel i utställningsringen, med inlånad handel och ett Excellent, och 3:de placerad i öppenklass hanar som resultat. Får se om vi avslutar utställningskarrieären nu eller om det fortsätter bli sporadiska inhopp då och då. Sommarutställningarna e dock inget för oss, sommarpälsen slits för mycket av sol å salta bad för att hålla ”skönhetstävlingsklass”.

Åh och så måst jag ju nämna att Google har fått små brorsbarn! Monica har använt hans bror på sin tik Svea och nu finns det 7 små mirakel med Googlegener i sig som precis börjat sina äventyr. Ett av dem bloggar och går att följa via länken här bredvid.

En av blommorna som G fått dela uppmärksamhet med.

Publicerat september 7th 2013 under Google