Bästa Middagsklubben och bästa brukshundsklubben

Igår var det min tur att vara värdinna för middagsklubben! (Middagsklubben startade i februari och består av mig och mina två superhärliga tjejkompisar Tove och Rebecca) Vi är från början hundträningskompisar, men ganska snabbt upptäckte vi att vi hade mer gemensamt än så. Bland annat det att vi allt tre älskar att laga mat och ha middagsbjudningar. Och igår var det då min tur.

Jag hade dukat med midnattsblå duk, silverljusstakar och rosor och flytljus i en blå skål. Ganska stiligt om jag får säga det själv. Till förrätt blev det svampbrucetta med hemrimmat sidfläsk. Allt körde ihop sig lite å jag höll på att bränna brödet å glömma sidfläsket men i sista stund redde det upp sig och allt hamnade på tallrikarna i rätt ordning och smakade fantastiskt! Sidfläsket var lite för salt men det gjorde inte så mycket. Sen blev det hjortytterfilé med hasselbackspotatis, ugnsbakad apelsinkål, fänkålssallad och gräddig pepparsås. KÖTTET BLEV PERFEKT!!! För första gången lyckades jag få till den där underbara kryddiga stekytan och det perfekt rödrosa inre, saftigt, mört, smakrikt och bara sååå gott! Stolt som en tupp! Fick massa beröm av tjejerna å det gick åt mycket så det var klart uppskattat! Det hela avrundades med vit chokladmousse, äppelkompott och havreflarn. Flarnen var bra, äppelkompotten riktigt bra men moussen blev tyvärr rätt grynig 🙁 Smaken var god dock.

Så underbart superhärligt med en riktigt tjejkväll, vi snackade lite hund (det hör liksom till) men mest massa fnissigt relationssnack och ”skvaller” om våra liv. Gud vad jag älskar dom där tjejerna, med sina tokiga påhitt å allt. 🙂

Idag tog jag mig i kragen å åkte ut till SSBK (brukshundsklubben) för ett lydnadspass med gulle-G. Tog med lite kokt bogstek och 2 leksaker som belöning. Gjorde en träningsplanering å stack i väg. Ganska stolt och nöjd med mig själv idag! Jag var strukturerad och genomtänkt nästan hela vägen, och jag höll mig till min träningsplanering! Vilket gjorde att det blev kvalité istället för kvantitet.

Träningsplanen var linförighet (obs linförighet å inte fritt följ, jag har en tendens att inte träna med kopplet för det e jobbigt) 3 korta pass, där jag dels kör godis i handen och täta belöningar, dels inga belöningar på mig och täta skick på exernbelöning. Det har blivit lite så att om jag slutat ha belöning på mig har G gått ner sig direkt för han förväntat sig långa kraftfyllda pass med ”dålig lön”.

Platsliggningar, 3 stycken varav minst en hellång, belöna nedläggandena.

Framåtsändande. Tanken var att variera mellan sändande till godisskål och sändande till targetplatta. Men körde istället bara sändande till skål och sändande över hinder till godisskål.

Hopp över hinder, mest för att kolla av och för att ha ett lätt men fartigt moment med. Blev att vi körde det enligt ovan.

Inkallningar, hade fått ett bra tips av bästaste Linda som jag ville prova.

Linförigheten kalasbra! Ingen mattning i attityd när jag la av mig godiset, kom självmant och mkt snabbt tillbaks och frågade efter mer jobb så fort han ätit sin externbelöning. Generellt genom passet så hade jag en väldigt alert och matteorienterad hund som sökte kontakt och var idel öra för kommandon hela tiden. Jäklar vad bra det nya tänket med högre lön och mer eget ansvar för Google funkar.

Platsliggningarna var lite oroliga, första gången klev han upp efter ett par sekunder och kom gående som om han tyckte att hallå matte du glömde mig därborta men nu e jag här igen, ska vi jobba vidare nu? Men när jag la om honom verkade det som att han kom på att jajusste, det finns ju ett moment som går ut på att jag ska ligga still här och ha tråkigt aslänge medan matte står en bit bort å glor, å ser ut att ha rätt tråkigt hon också. Jag har aldrig fattat vad det är bra för, matte och jag har ju mkt roligare när vi är tillsammans och rör på oss. Men matten vill gärna att jag gör det ändå så då gör jag väl det. Sen låg han skitfint, trots stor störning av en hund som körde rutskick med tennisbollsbelöning framför honom.

Sändande till skål bra, kändes som att en viss ordförståelse för ordet ”fram” kom nu när suget var större och jag kunde plocka bort handtecken och kroppskommandon helt. Lika fint vid sändande över hinder, bra sug hela vägen genom språnget och fram.

Inkallningar, ja vad ska jag säga, som vanligt var Lindas idé grymt bra! Han har ju felinlärt ingångarna. Så han tror helt enkelt att han gör rätt när han satsar full fart rätt in i mig och sedan kastar in baken i fotposition. Han blir alltid rak och fin och det går fort. Han gör rörelsen i ett, så det är inget momentbrott mellan att landa i mina knän och sätta sig fot utan det är en sammanhängande rörelse i hans ingång vilket såklart gör det svårare att påverka. Idé som Linda kom på var att ställa en hink/pall/whatever framför mina fötter så han inte kan göra som han brukar utan måste börja prova nått nytt. Första gången blev han väldigt konfunderad och stannade framför pallen, gick åt höger ett halvt steg och sedan långsamt backade in fot. Gång två hade han begripit att pallen stod där men hamnade fortfarande framför pallen men nu mer åt vänster och gjorde ett mkt snabbare och säkrare ingång i fotposition. Tredje gången sökte han sig direkt till vänster och gjorde en korrekt ingång om är yvigare och långsammare än han brukar. Smarta Linda och smarta smarta Google som tänkte ut en lösning så himla fort!

Sen lekte vi massor med herr Kanin och svansbollen och busbrottades och gosade och Google åt hemliga godisar ut mattes hand jättefort. Och sen åkte vi hem och la oss i soffan, men inte förrän jag skrutit lite för hussen och på facebook om vilken fantastisk hund jag har.

Posted on september 22nd 2013 in Allmänt, Lydnad, trix och klicker

2 Kommentarer till “Bästa Middagsklubben och bästa brukshundsklubben”

  1. BMW o Arlo skrev:

    Hej! Tack för kommentaren på Arlos blogg! Kul med koll på släkten. Vilket härligt lydnadspass du beskriver här. Jag längtar massor till Arlo blir gammal nog att börja tränas på riktigt! Så klart det vore kul att träffas IRL!

  2. angelika skrev:

    Tack! Visst är det härligt när dom e vuxna å kloka och man kan träna så mycket man vill, men det är härligt med uppväxten också 😀 Jag tycker du är så duktig på att bygga massa bra valpgrunder, det missade jag en del. Jag är ju i Katrineholm då och då, det är nära Julita 😀

Lämna en kommentar