Superhunden å fladdermatten

Kort träningspass i skymmningen. Mot slutet såg vi inte riktigt varandra men jag hade ändå full koll på var jag hade hunden. Fotgåendet bestod nämligen av en superglad, svansviftande jycke som studsade in i vänster ben mest hela tiden. Fjärrskiftena som börjat bli ganska stabila och koordinerade var nu en uppvisning i atletiskt studsande. Jag säger sitt, hunden stutsar som en boll rätt upp i luften med alla fyra benen, viker ihop sig å landar i sittande. Lag säger ligg, hunden kastar sig handlöst ca en meter å landar i liggande. Jag säger stå, och hunden gör ett tigersprång rätt ut i luften jazzar lite snabbt höger-vänster å kommer sen på att jusstja man ska ju låsa tassarna och tvärststoppar.

Måste varit nått raketbränsle i det där nya godiset. Hussen sa att jag inte skulle ge kattgodis till hunden….

Några riktigt snygga apporteringar fick vi dock till, det var tillräckligt fartigt och krävde tillräckligt lite kroppskontroll 😛

Läggande å ställande under gång kan man alltid repetera lite, dom e så snygga så då blir vi glada å får massa självförtroende båda två.

Fria följet var stundom så fantastiskt snyggt så man blev tårögd (eller om det var alla bett i handen när han fick belöningar som gjorde att tårarna trängde sig på? :P) och stundom alldeles för övertänt och fullt med skutt å trängningar. Men herregud vad glad jag är för det! Efter att stått med näven full av köttbullar å försökt tjata på en hund som helt tappat sugen känns det underbart att ha en hund som bara ber om mer och mer och mer och blir alldeles till sig av glädje för varje vändning och stegförflyttning.

Dagens insikt är dock att jag dras med alldeles för mycket och på ett lite tokigt sätt när han är såhär supertaggad. Måste lära mig kanalisera all energin, nu blir det mest en upptrissningspiral, där han e ivrig och hamnar överallt och jag svarar med att bli fladdrig och kommendera i överljudsfart.
Nåja, nu har jag kommit på det iaf så nu e det bara att börja jobba på det. Lugn och glad matte + vild och glad hund är målet.

Avslutar med en suddig bild från utställningen i Kista i våras.

Posted on september 9th 2013 in Lydnad, trix och klicker

Lämna en kommentar