Tävlingshelg på hemmaplan

I fredags så hämtade vi upp hussen direkt efter jobbet och styrde kosan hem till Katrineholm. Först och främst för att Google och jag skulle tävla! Lördag på hemmaklubben Katrineholms BK och söndag på grannklubben Flens BK. Som bonus så skulle jag även hinna träffa min underbara familj och ffa min lillasyster som jag inte träffat på ett halvår! Plus shoppa jeans, lösa melodikryss och äta lunch hos mormor.

Lördagen var det samling 12.30 för våran klass, vi var där ca tjugo i tolv. Rastade av ordentligt och hann ”värma upp” ca 10 minuter innan samlingen. Vi hade startnummer 5 (förlottat) och var i andra platsliggningsgruppen. Domare var Leif Olsen och han var supertrevlig, fast ganska ”sträng” i sin bedömmning. Jag tävlar gärna för honom igen.

Nerverna försökte övermanna mig och jag fick hjärtklappning lite då och då, men jag jobbade stenhårt med mina affirmationer och att ta långsamma andetag och känna nervositeten rinna av kroppen och ner i marken. Funkade!

Hade ingången på plan vara 2 meter kortare hade den funkat kanon men nu så han jag precis tappa honom innan vi var framme. Nåja tidigare har han inte vart med nån meter av ingången så det tar sig! På det stora hela en kass linförighet med en hund som tappade fokus precis tillräckligt ofta och tillräckligt länge för att missa alla svängar och halter. Vi håller dock ihop attityden, jag är glad, lugn och jobbar med honom hela vägen! DUKTIG MATTE! Sista lilla biten med språngmarsch, avsaktande till vanlig marsch och helt om halt var jättefin! Den tar vi med oss!

Sedan ställa upp för läggande, G tappar fokus när TL går igenom momentet och jag tänker dumma tankar! Jag skulle ju tänka: Yes, läggande det kan vi! och visualisera en bild på Googles härliga kasta sig i backen-lägganden. Meeeen jag tänker: åhhh hoppas han lägger sig!, tänk om han inte är med, då kommer han inte lägga sig, tänk om han inte lägger sig!!

Hur många tror att han la sig?! Bra där är att jag peppade, DK:ade och berömde för fullt för att han skulle vara med i framförandet för han var inte med när vi började gå iväg. Fick upp honom fint men han tar ändå inte kommandot…

Springer förbi mig i inkallningen men ett DK-FOT så kommer han in som han ska. (detta vet jag inte vad det beror på, händer inte på träning… Överslagshandling? Olydnad (bus?) eller något annat?)

Ställande: Google är stensäker på ställande om han bara är med och alert, meeen vad tänker jag: Åh han missade läggandet, nu kommer han säkert missa ställande också…
Tycker han är med och alert men blir på nått sätt förvirrad av stå kommandot. Bra av mig där är att jag struntar i tävlingssituationen, stannar, tar tillbaks honom och gör ett nytt försök precis som på träning.

Apportering och hopp är bra. Han visar en sekunds tvekan och nosar på apportbocken innan han tar den varpå jag spontant ger honom ett Braa! när han griper och får avdrag för det…

Jag går av planen med en lyhörd och följsam hund och är glad! Jag är skitglad för att vi har tävlat och för att jag älskar att tävla! Det gick uselt poängmässigt och ganska uselt prestationsmässigt men, min prestation var jättebra!!! Jag var glad, jag andades, jag jobbade hela programmet och jag vara fokuserad på att hjälpa min hund! (Sen nervösade jag till mig massa gånger, och tänkte dåliga tankar 2 gånger men det tänker jag förlåta mig själv för!)

FILM från lördagen:

 

Idag var det samling 9 och lottning på plats. Jag drog startnummer 6. Andra platsgruppen igen. Innan vi gick in så kändes G väääldigt het, ifs så var han ganska rolig att köra när han var sådär överladdad men han hade noll stadga och jag borde ha sett och märkt nått. Google reser sig på platsen! Något som aldrig har hänt, något som jag aldrig ens kunde föreställ mig skulle hända! Jag var på min höjd orolig för ett litet pip och mycket gloende åt alla håll. Men upp å stå, står still ett tag (kändes som han väntade på att jag ska säga åt honom att lägga sig igen) och sedan smygande mot mig med tveksamma steg för att återigen stanna efter 2/3 av sträckan och lägga sig där sedan ligger han kvar där tiden ut men det hjälper ju föga. Bara 2 av 5 hundar låg kvar, strongt jobbat av dom!

Programmet är pannkaka, vi glömmer det. Det enda jag vill komma ihåg är den superfina apporteringen och mitt braiga sätt att hjälpa honom i ställandet med ett kraftigt kroppsdk för att han skulle få lyckas med ett moment. I efterhand så kanske han inte ska va sådär övertaggad och het i uppvärmingen det kanske inte är glädje utan stress. Han kanske behöver mer tid att varva ner och en matte som belönar fokus och stadga mer än fart? Eller så var jag sur för att platsen gick åt skogen och så var det det som trollade till det hela? Vem vet?

FILM från söndagen:

 

Och nu när jag tittar på filmen så ser jag att han faktiskt var duktig i linförigheten vissa bitar men att jag inte uppmärksammade det för att jag var så sur på honom för platsen. Stackars lille G, usch vad besviken jag blir på mig själv när jag ser den här filmen! Först tänkte jag inte lägga upp den, men nu kör vi på full ärlighet. Efter att jag skällt på honom får jag dock extremt dåligt samvete och slutar helt vara arg på honom. Nån mer än jag som ser en skillnad i attityden då?!! Dumma dumma matten! Jag ska bara titta på filmen från lördagen! Jag ska bara vara lördagsmatten! Aldrig mera den där andra dumma sura matten med argt kroppsspråk!

I övrigt var helgen härlig! Hittade ett par snygga jeans (det tog bara 2 timmar och provande av drygt 40 olika par! :O) Har njutit av krispig höstluft och kramats massor med systeryster, ätit god mat och spelat ”hay day” på Pappas iPad.

Posted on oktober 6th 2013 in Allmänt, Lydnad, trix och klicker

En Kommentar till “Tävlingshelg på hemmaplan”

  1. Monika Jansson skrev:

    Vilken härlig attityd han har. han håller genom hela tävlingen. Fantastiskt fint fotgående i omgångar.
    Tips: Var inte så stel och korrekt mellan momenten, hjälp honom in i startposition, ha honom med dig med kropp och handtecken. Du tappar honom mellan momenten. Sedan verkar han inte förberedd på vilket moment det är. Har du namn på de olika momenten så han vet vad som kommer? Vet han vilket moment det är så är det lättare för honom. Du skulle ha kört plan B dag två, med ordentliga DK så hade han fått lyckas i alla moment. Men det ser jättefint ut och som du säger, man kan aldrig vara sur på sin hund!! Man har tränat för dåligt eller hunden är inte klar över sin uppgift, den vill aldrig medvetet jäklas med en. Du behöver träna med störning för han tittade på allt möjligt. Han ska ha fokus på dig. Men han nosade nästan inget i backen, vilket är jättebra, men kollade på allt som hände runt omkring. Träna med att du sitter och har honom fot och massor av människor springer runt er, kastar bollar, ropar hans namn ja alt du kan tänka på och han ska ha fokus på dig. Och då får han superbelöningen. Bryter han så förlorar han sin belöning.
    Du skötte dig jättefint och det gjorde Google också. Härlig attityd från er båda, arbetsglädje, fart och glädje
    Grattis till två fina tävlingar trots poängen. Kram

Lämna en kommentar